Sjukhus, lustigt hus

Tidigare i mitt liv har jag aldrig varit en längre tid på sjukhus, men idag har jag återvänt hem från Jorvs sjukhus efter fyra dagars vård. Vilken upplevelse! I mina tankar har sjukhus alltid varit lite molokna och ledsna platser, men inte längre.

Vi var tre gubbar i rummet med fantastisk utsikt över Bemböles lummiga landskap. Den äldsta av oss  var en pensionerad geologidoktor och dykare. Han älskade att prata och det viktigaste för honom var att få mig och Ove att förstå att allt prat om klimatförändring är fullständigt humbug. Trots tre dagars argumentation fick han mig inte att tro på sina teorier, men jag blev mycket klokare när det gäller temperaturväxlingar på jordklotet i atmosfären under tiotusentals år.

Ove var runt 60 och diplomingengör inom informationsteknologi, en före detta produktutvecklare i ett högteknologibolag. Efter hans föreläsningar förstår jag nu fullständigt hur internet binder ihop världen. Nu vet jag också hur man bygger en cykel med elmotor, det kan bli aktuellt när man blir äldre. Lagen säger att för att ett fordon skattemässigt kan klassifieras som cyckel måste man också kunna trampa den. Tack vare Ove vet jag nu att det räcker att man kan  trampa bakåt. Genom webbkameran, som Ove hade  i sin trädgård när han kom till sjukhuset,  kunde vi alla beundra online hur hans tomatplantor och andra växter mådde vid husväggen. När våra ändlösa diskussioner gick som hetast började också vårdpersonal komma till rummet och ge sitt bidrag till våra filosofiska, tekniska och politiska disputationer.

Nu förstår jag också hur fin och skicklig personal vi Esbo- och Kyrkslättsbor har på vårt specialsjukhus Jorv. Så trevlig och sakkunnig service,  som vi  under dessa fyra dagar fick får man ytterst sällan. Den intressanta  kryddan var den internationella stämning som skapades av att det bland personalen fanns, vid sidan av finländare ester, ryssar och en kroat och säkert också flera andra nationaliteter på andra avdelningar.