Sommarens Helsingin Sanomat innehöll en artikel om Supermannen i Helsingfors som iklädd en vit trikådräkt rullar omkring med rullskridskor för att hjälpa och dela ut goda saker till sina medmänniskor. Under konstens natt såg jag honom i egen hög person, skrinnande omkring och han gav pengar till en gatukonstnär, en ensam gitarrist. Det kändes så bra att se honom, vad skönt att det finns en Superman ibland oss som ser de behövande och sprider gott! Inspirerad av honom gav jag vidare en slant till en annan gatukonstnär som jonglerade med hela sex bollar. Ge det goda vidare, det växer och du får själv ta emot gott tillbaka.
Annars kunde man ju bli en aning deprimerad över vad man såg under konstens natt, män som pissade på Musikhusets nya fasad, ungdomar som raglade omkring. Ytterligheter, Supermannen i sina trikåkläder och de skränande typerna utgör synliga avvikelser. Den stora massan som helt lugnt gick omkring för sig själva utan att nämnvärt öppna sig för sina medmänniskor utgör den största delen av människorna. Kulturen behöver kanske fler ytterligheter för att förnyas, men om den bakåtsträvande, på offentliga platser pissande, akoholpåverkade ytterligheten dominerar så känns det oinspirerat. Jag blir bara så trött av att se dem och att deras antal tycks växa. Vad säger det om vår kultur?
Hej Harriet
Det är inte så länge sedan de finländska männen lämnade skogen. Det tar alltid några hundra år att lära sig nya vanor och anpassa sig i nya miljöer, till exempel det att man i en stad inte går i hallonbusken bakom stugan när man är kissnödig.
Du har alldeles rätt, det äckligt mycket pissande i Finland på offentliga platser. Ett annat faktum är att vi i stadscentra har alldels för få allmänna toaletter och de som finns kostar lika mycket som en liten hålkaka. En civiliserad stad har gratis pissoarer och tillräckligt många.
Poutapekka
Hej Pekka,
Menar du att det tar några hundra år att lära sig nya vanor?? Suck, vi skulle nog behöva dessa gratis WC:n på stan i så fall. Det är en bra idé!
H.Harriet