Polisen 10+, vägingenjören klart underkänt

I början av sommaren fick en del av våra cykelvägar i Jorvas ny beläggning. Mitt i byn var en dålig kort bit, som redan var farlig och vi trodde att den biten säkert repareras. En vacker dag var dock arbetarna och maskinerna borta och man hade inte gjort någonting åt de värsta bitarna.

I början av juni skickade jag e-post till den regionala vägmyndigheten och önskade att dessa farliga ställen ännu skulle  repareras. Jag fick genast svar från registratorn där man tackade för posten.  Före mitten av augusti hade jag dock inte fått något riktigt svar och då skrev jag e-post till högsta bossen, regionala vägdirektören och påminde att god förvaltningssed förutsätter att myndigheten svarar om skattebetalaren frågar . Efter två veckors väntan – alltså ca tre månader efter min första förfrågan – fick jag från bossens medhjälpare ett svar där han meddelade att sommarens arbeten på cykelvägar är slutförda och dessa farliga ställen få stå kvar.

Under sommaren hade skadorna på vägen blivit så stora att många cyklister valde att använda bilarnas körfil och det såg verkligen farligt ut. Jag skickade e-post till poliskommendören i Esbo och berättade om dessa farliga situationer. I går – en vecka efter min e-post-  fick jag ett vänligt svar att polisen. De hade varit på platsen och konstaterat att platsen är farlig och att de kontaktat  vägmyndigheten. Nu är skadorna tillfälligt reparerade och man kan igen tryggt cykla här.

Jag lyfter på hatten för polisen, tack. Vi har under åren fått läsa att polisen är den myndighet i vårt samhälle som medborgarna llitar mest på. Här ser vi, på polisen kan man lita!

Pekka Poutanen

Om Pekka Poutanen

Min fru säger att jag inte är riktigt klok! Jag har haft respektabla informationsjobb i 30 års tid inom staten, industrin och kommuner. För några år sedan lämnade jag det sista "ordentliga jobbet", informationsdirektörsposten vid Esbo stad. Det blev omöjligt att göra det arbete, som jag anställts för: utvecklandet av utvecklingen krävde all tid. Numera utvecklar jag vår trädgård och skog i Kyrkslätt. Från egen trädgård får vi alla grönsaker. Gärna låter jag motorsågen sjunga och yxan svinga för att få huset uppvärmt. På sommaren och hösten kan jag inte hålla mig borta från bär- och svampskogen. Och det finaste, nu hinner jag läsa och skriva just det jag vill. I mitt tidigare liv ingick även en period som kommunpolitiker, grön fullmäktigeledamot och styrelsemedlem i Kyrkslätt. Numera är vi - hela familjen - levnadssättsgröna och strävar till att stå som exempel för att minimera det ekologiska fotspåret.
Det här inlägget postades i Huvudstadsregionen. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.

Kommentarpolicy