Någon pratar strunt

Under de senaste månaderna har vi nästan dagligen fått höra ur statsminister Katainens och finansminister Urpilainens mun att vi i Finland står inför mycket svåra ekonomiska tider. Skatterna skall höjas. Både staten och kommunerna skall skära ner sina utgifter och medborgarna kan inte erhålla ny service eller förmåner.

I dag fick vi höra att Guggenheimstiftelsen vill bygga ett nytt konstmuseum på Skatudden i Helsingfors. Överborgmästare Jussi Pajunen, som ofta talat om stadens stora ekonomiska problem, understöder varmt Guggenheimprojektet. Enligt honom går det att få ihop de 130-140 miljoner euro samhällets och privata pengar, som behövs för det nya muséet. I Kyrkslätt har vi vid årskiftet tagit i bruk det nya pampiga kommunhuset. Jag tror att  man inte har byggt dylika tjänstemannapalats i andra finländska kommuner i mannaminne. När man lyssnar på våra kommunpolitiker hör man ideligen hur dåligt vi har det och kommunens ekonomi står vid ruinens brant. Kvaliteten på servicen sjunker och kommuninvånarnas vardag blir gråare.

Någon pratar strunt! Om vi har det svårt med ekonomin och har någorlunda vett  bygger man inte dylika monument. Medborgarna är inte dumma. De litar lika mycket på kommunen eller staden som på den Ferrariägare, som upplyser människor om sin yttersta fattigdom. Varför skulle man i sitt privata liv följa politikers anvisningar när de inte själva är ärliga med sitt budskap. Man är orolig för att de gemensamma angelägenheterna inte mera intresserar medborgarna. Vem skulle vilja vara med i politiken om man där pratar helt annat än man gör i praktiken.

Om Pekka Poutanen

Min fru säger att jag inte är riktigt klok! Jag har haft respektabla informationsjobb i 30 års tid inom staten, industrin och kommuner. För några år sedan lämnade jag det sista "ordentliga jobbet", informationsdirektörsposten vid Esbo stad. Det blev omöjligt att göra det arbete, som jag anställts för: utvecklandet av utvecklingen krävde all tid. Numera utvecklar jag vår trädgård och skog i Kyrkslätt. Från egen trädgård får vi alla grönsaker. Gärna låter jag motorsågen sjunga och yxan svinga för att få huset uppvärmt. På sommaren och hösten kan jag inte hålla mig borta från bär- och svampskogen. Och det finaste, nu hinner jag läsa och skriva just det jag vill. I mitt tidigare liv ingick även en period som kommunpolitiker, grön fullmäktigeledamot och styrelsemedlem i Kyrkslätt. Numera är vi - hela familjen - levnadssättsgröna och strävar till att stå som exempel för att minimera det ekologiska fotspåret.
Det här inlägget postades i Huvudstadsregionen. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.

Kommentarpolicy