Folket som tittar bort

Vi älskar att promenera. Vi tänker ofta på de fina vandringsleder, som vi fick uppleva när vi i början av 2000-talet bodde i ett års tid i Kent i England. När man där mötte en annan vandrare hade man alltid tid att byta några ord om vädret, stigarnas kondition eller sevärdheter. Om man inte hälsade och sade några ord ansågs man vara en aning underlig.
Den här hösten och vintern har varit bra för promenader. Temperaturen har varit ganska lämplig och vägarna har inte varit hala. Här hemma i Kyrkslätt har jag under mina promenader  försökt titta den mötande i ögonen och nicka försiktigt. Och vad händer?  Den mötande tittar vanligen i diket eller mot skogen. Den som är på promenad med hunden låter den dra ännu lite mera, så att det är ännu lättare att undvika att hälsa. Om man hälsar – hejsan, moj – ökar en sådan här sömngångare sammanbitet farten.  En dylik ”tystgångare” skulle i England  genast väcka misstankar.
Om man skidar i Esbo i Nouxskogarna förändras stilen en aning. Skidlöparen, som kommer emot hälsar oftast, men en aning försiktigt. När man är i spåret i Lappland är det helt annorlunda, nästan som i England. Man inleder gärna en diskussion med den som kommer emot. Varför är vi så blyga i hemknutarna och ju längre bort vi åker desto socialare blir vi?
Varför kan vi inte komma överens om att i fortsättningen inte vara blyga. Under årens lopp har jag märkt att de som promenerar är riktigt trevliga och intressanta människor bara man vågar ta det modiga steget att  inleda en diskussion. Att promenera är också annars trevlig motion, ingen blodsmak som i joggandet. När man promenerar kan man diskutera och man behöver inte dra i sig  svettångor som på gym. Och det kostar ingenting att promenera.

 

Pekka Poutanen

Om Pekka Poutanen

Min fru säger att jag inte är riktigt klok! Jag har haft respektabla informationsjobb i 30 års tid inom staten, industrin och kommuner. För några år sedan lämnade jag det sista "ordentliga jobbet", informationsdirektörsposten vid Esbo stad. Det blev omöjligt att göra det arbete, som jag anställts för: utvecklandet av utvecklingen krävde all tid. Numera utvecklar jag vår trädgård och skog i Kyrkslätt. Från egen trädgård får vi alla grönsaker. Gärna låter jag motorsågen sjunga och yxan svinga för att få huset uppvärmt. På sommaren och hösten kan jag inte hålla mig borta från bär- och svampskogen. Och det finaste, nu hinner jag läsa och skriva just det jag vill. I mitt tidigare liv ingick även en period som kommunpolitiker, grön fullmäktigeledamot och styrelsemedlem i Kyrkslätt. Numera är vi - hela familjen - levnadssättsgröna och strävar till att stå som exempel för att minimera det ekologiska fotspåret.
Det här inlägget postades i Huvudstadsregionen. Bokmärk permalänken.

2 svar till Folket som tittar bort

  1. Ilmari Syrjälä skriver:

    En liten tips för alla som inte törs hälsa eller öppna sin mun: man möter bara två sorts människor. De som känner dig, vet redan hurdan du är. Om de som inte känner dig har några fördomar, är det bara deras egen problem. Du behöver inte stressa om det. Så morjens alla Nouxbesökare, jag lovar hälsa när vi möts på stigen eller skidspåret!

Kommentarpolicy