Sannsvenskar

Enligt min åsikt innehåller sannfinländarnas  fosterländska ideologi tanken om att det finska folket är något bättre än andra  folk och nationaliteter. Till exempel de invandrare, som kommit till vårt land uppnår inte riktigt samma nivå, som stambefolkningen.

Med helt finsk bakgrund kom jag mer än för 40 år sedan till den finlandssvenska gemenskapen. Studier vid ett svenskspråkigt universitet, äktenskapet, nordiskt arbete och växande antal svenskspråkiga vänner drog mig allt djupare in i de svenska kretsarna i Finland. Under åren lärde jag mig svenska så bra att det var svårt att märka att jag hade finska som modersmål.

Praktiskt taget alltid har jag blivit mycket väl mottagen i den finlandssvenska ankdammen fastän man märkt min finska bakgrund. Trots detta har jag och mina gelikar dock i olika sammanhang mött sannsvensk retorik, som liknar Soiniternas ideologiska funderingar. Det är inte så väldigt ovanligt att svenskarna säger att finnarna gör si och så med tonen att de är inte riktigt kloka. När jag i misstag kallat en finlandssvensk person för finne har reaktionen varit häftig: ”vi är finländare inte finnar”. Ungefär samma reaktion som om man skulle kalla en karelare för rysse. Det är inte ovanligt att finntampen utmärker sig med någonting tokigt. Ofta är det humor men där finns också en smula ärlighet.

Med min 40-åriga erfarenhet och ovetenskapliga observationer skulle jag säga att finlandssvensken inte är bättre eller sämre än finnen. Båda är lika dumma eller kloka. Det är dumt är att börja påstå att någon etnisk eller språkgrupp är fiffigare än en annan.

Sannfinska och sannsvenska ideologier gynnar ingen. De förhindrar sakligt agerande och skapar onödiga motsättningar och fördomar. Personligen hoppas jag att båda dessa ideologier skulle snarast försvinna från den finländska politiken.

Pekka Poutanen

Om Pekka Poutanen

Min fru säger att jag inte är riktigt klok! Jag har haft respektabla informationsjobb i 30 års tid inom staten, industrin och kommuner. För några år sedan lämnade jag det sista "ordentliga jobbet", informationsdirektörsposten vid Esbo stad. Det blev omöjligt att göra det arbete, som jag anställts för: utvecklandet av utvecklingen krävde all tid. Numera utvecklar jag vår trädgård och skog i Kyrkslätt. Från egen trädgård får vi alla grönsaker. Gärna låter jag motorsågen sjunga och yxan svinga för att få huset uppvärmt. På sommaren och hösten kan jag inte hålla mig borta från bär- och svampskogen. Och det finaste, nu hinner jag läsa och skriva just det jag vill. I mitt tidigare liv ingick även en period som kommunpolitiker, grön fullmäktigeledamot och styrelsemedlem i Kyrkslätt. Numera är vi - hela familjen - levnadssättsgröna och strävar till att stå som exempel för att minimera det ekologiska fotspåret.
Det här inlägget postades i Huvudstadsregionen. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.

Kommentarpolicy